Snaps
Nu har Snaps, min 8 åriga strävhåriga taxhanne blivit gammal och vis. Han har börjat sova i mitt rum varje natt, han går på rätt sida av stolparna så att kopplet inte fastnar. Det är härligt att se honom så livserfaren! Ibland när vi har varit ute så sätter jag på vattenspridaren och sprutar lite vatten på marken så att han får dricka och idag när vi hade varit ute i två timmar så gick han fram till vattenspridaren och tiggde om vatten! Han hatar vatten och brukar springa iväg när jag sätter på vattenspridaren och sprutar vatten, men han har väl lärt sig nu att jag inte kommer spruta på honom utan att jag faktiskt sprutar på marken.
När jag och mamma var i stallet här om dagen så beslöt jag mig för att gå ut och springa i 50 min. Så jag började springa och med hängde Snaps och Zack (en schäfer hanne). Efter ett tag så mötte vi mamma och hästen ute bland åkrarna och då sa hon till mig: Du vet väl om att du har Zoda långt där bak också va?
Jag vände mig om och ca 150 m bakom oss så springer Zoda, en hund som förmodligen är en blandras mellan dvärgschnauzer och tax (de hämtade henne ifrån Spanien). Hon är hur söt som helst, hon ser ut som en svart vit strävhårig tax. Så jag Zack och Snaps springer fram till henne så att hon kan springa med oss. Efter 20 min löpning i gassande sol med hundarna så vände vi tillbaka mot stallet för att hundarna skulle dricka och jag skulle lämna av dem eftersom att det inte är bra om de springer när det är för varmt. När de hade druckit klart så beordrade jag alla tre att stanna kvar i stallet, gjorde de det? Nej. Efter ungefär 150 meter s¨å kommer Zack i full galopp mot mig. Efter 200 m så kommer Snaps med en blick som säger: Va faan! Varför stack ni utan mig?! Sedan började vi springa igen men efter 10 min så såg jag ett rådjur mitt på vägen, så med en jaktgalen tax och en levande-höns ätande schäfer vid min sida så vände jag tvärt och hundarna fattade ingenting! Jag lämnade av dem vid stallet igen (Zoda gav upp första gången jag lämnade av dem) och lät dem dricka. Jag börjar springa och ser man på! Snaps och Zack springer allt vad dem har emot mig med tungorna hängandes vid marken men med glada och pigga blickar. När vi kom till maskinladan så sa jag till bonden att hundarna borde döpas om till Trofast, då kallade han in Zack och Snaps stannade då också. Sedan fortsatte jag de sista 20 min ensam. Skön löpning, svettigt! Mållinjen var maskinladan så när jag springer dit återigen och är ungefär 10 m ifrån ladan så förstår jag att alla har gått iväg, Snaps Zack och bonden. Men, bakom hörnet sticker det ut ett litet huvud, Snappes huvud! Så då hade han stått där och väntat alldeles själv på mig och när han fick syn på mig så blev han galen och fick fnatt, sprang runt och skällde och viftade med svansen i 180. Det kallar jag kärlek.
Han har också blivit lugnare, han kan gå gå lös nu på varje promenad!
När jag och mamma var i stallet här om dagen så beslöt jag mig för att gå ut och springa i 50 min. Så jag började springa och med hängde Snaps och Zack (en schäfer hanne). Efter ett tag så mötte vi mamma och hästen ute bland åkrarna och då sa hon till mig: Du vet väl om att du har Zoda långt där bak också va?
Jag vände mig om och ca 150 m bakom oss så springer Zoda, en hund som förmodligen är en blandras mellan dvärgschnauzer och tax (de hämtade henne ifrån Spanien). Hon är hur söt som helst, hon ser ut som en svart vit strävhårig tax. Så jag Zack och Snaps springer fram till henne så att hon kan springa med oss. Efter 20 min löpning i gassande sol med hundarna så vände vi tillbaka mot stallet för att hundarna skulle dricka och jag skulle lämna av dem eftersom att det inte är bra om de springer när det är för varmt. När de hade druckit klart så beordrade jag alla tre att stanna kvar i stallet, gjorde de det? Nej. Efter ungefär 150 meter s¨å kommer Zack i full galopp mot mig. Efter 200 m så kommer Snaps med en blick som säger: Va faan! Varför stack ni utan mig?! Sedan började vi springa igen men efter 10 min så såg jag ett rådjur mitt på vägen, så med en jaktgalen tax och en levande-höns ätande schäfer vid min sida så vände jag tvärt och hundarna fattade ingenting! Jag lämnade av dem vid stallet igen (Zoda gav upp första gången jag lämnade av dem) och lät dem dricka. Jag börjar springa och ser man på! Snaps och Zack springer allt vad dem har emot mig med tungorna hängandes vid marken men med glada och pigga blickar. När vi kom till maskinladan så sa jag till bonden att hundarna borde döpas om till Trofast, då kallade han in Zack och Snaps stannade då också. Sedan fortsatte jag de sista 20 min ensam. Skön löpning, svettigt! Mållinjen var maskinladan så när jag springer dit återigen och är ungefär 10 m ifrån ladan så förstår jag att alla har gått iväg, Snaps Zack och bonden. Men, bakom hörnet sticker det ut ett litet huvud, Snappes huvud! Så då hade han stått där och väntat alldeles själv på mig och när han fick syn på mig så blev han galen och fick fnatt, sprang runt och skällde och viftade med svansen i 180. Det kallar jag kärlek.
Han har också blivit lugnare, han kan gå gå lös nu på varje promenad!