PELLE HEMLÖS DEL.1
Igår klockan 11.00 stannade jag min mamma och pappa bilden utanför några goda vänners hus. Våra vänner består av Mamma Pappa, Theodor på 10 år och Clara på 7 år. De sa till oss att de hade hittat en kattunge.
Jag gick till kattungen som låg under deras veranda på en blöt och fuktig frotté handduk i en låda. Jag lyfte upp kattungen som inte ens hade öppnat ögonen än. Jag frågade vart den kom ifrån och de sade:
- I onsdags så ringde våra byggjobbare och frågade om vi hade katt. Vårt svar var nej. Byggjobbarna sade sedan att, nehe det var konstigt för här ligger det fyra stycken små kattungar. Jaha okej. Sedan lade de på.
När familjen kom till sitt landställe på fredagen så fanns där inga kattungar kvar. Det mest självklara var att mamman hade gått och hämtat dem. På lördags kvällen så tycker Theodor att han hör någonting, något som låter precis som en kattunge. Han går ner från altanen och följer ljudet in under altanen. Där på den kalla bergsväggen kryper det en liten kolsvart kattunge. Utan katterfarenhet så matar de kattungen med mjölk ur en sked. De lägger tillbaka kattungen i den låda som byggjobbarna hade fixat. Kattungen sov där under natten och var kvar på morgonen.
Efter den informationen så börjar vi ringa runt till olika katthem och fråga om de möjligen har en amma (en kattmamma som just har fått ungar och som kan tänka sig att adoptera en). Ingen hade en amma. Men vi fick mycket tips om hur vi skulle göra. Ett tips var att absolut INTE mata den med vanlig mjölk utan mata den med vatten istället. Vi klippte av en liten s.k tratt med hål i bägge öppningar som var ungefär 2 cm lång som vi fyllde med vatten och försökte mata kattungen. Eftersom att Pappan inte tål katter så kunde de inte behålla den och de skulle åka hem senare på kvällen eftesom att vi nu befann oss på deras landställe. Min mamma är också allergisk men hon sa att om vi inte hittar en amma eller ett kattstall så kunde vi ta hem den.
Efter många om, men, varför, hur, ska vi?.... Så beslutade vi oss för att ta med oss den hem. Vi tog Waxholms färgan över till Waxholm för att det skulle gå lite fortare och som tur var hann vi med båda färjorna utan att behöva vänta. Vi skulle ta oss till Zoo kompaniet i Arninge eftersom att en veterinär som vi pratade med sa att de sålde modersmjölkersättning.
Kattungen skrek och skrek jag värmde den och gnuggade den. Allt eftersom att metrarna flöt förbi och tiden likaså så blev kattens tillstånd synligt mycket sämre. Han (japp det var/är en hanne) låg i mitt knä när han började krampa och rycka. Första tanken i mitt huvud var DÖDSRYCKNINGAR. Jag fick panik och började försiktigt pumpa hans lilla bröstkorg och samtidigt sprutade jag in luft i lungorna. Mitt i den värsta uppståndelsen så KISSAR HAN! Det är ju det bästa livstecknet man kan få ifrån en katt som inte har ätit på 2-3 dygn. Zookompaniet stängde klockan fyra och tio i fyra så rullar vi in på parkeringen. Vi nästintill rusar in i djuraffären och frågar om modersmjölk. Med modersmjölk och kattunge i famnen så var det en snäll tjej som jobbar på Zookompaniet som tog med oss in i lagret där vi blandade modersmjölkersättningen och han började klunka i sig. Efter att ha druckit ca 9ml (rekommenderat 10ml) så tvärsomnade han var och go! Väl hemma hos mig så sov han ännu mer sedan var det dags för mat ungefär var fjärde timme eller när han började skrika efter tre timmar och så rullade det på hela natten. Jag gick upp tre gånger för att mata och få igång blodcirkulationen och kissandet genom att gnugga magen och resten av kroppen. Min Tax som är en jakthund tittade fascinerat på den lille och vaktade honom hela natten och ställde sig på bakbenen för att nå upp till honom på bordet varje gång han yttrade så mycket som en gäspning. För min del så vart det inte mycket sömn eftersom att jag precis som hunden spände mig vid vartenda litet läte.
FORTSÄTTNING FÖLJER SAMT BILDER ---/-\
Jag gick till kattungen som låg under deras veranda på en blöt och fuktig frotté handduk i en låda. Jag lyfte upp kattungen som inte ens hade öppnat ögonen än. Jag frågade vart den kom ifrån och de sade:
- I onsdags så ringde våra byggjobbare och frågade om vi hade katt. Vårt svar var nej. Byggjobbarna sade sedan att, nehe det var konstigt för här ligger det fyra stycken små kattungar. Jaha okej. Sedan lade de på.
När familjen kom till sitt landställe på fredagen så fanns där inga kattungar kvar. Det mest självklara var att mamman hade gått och hämtat dem. På lördags kvällen så tycker Theodor att han hör någonting, något som låter precis som en kattunge. Han går ner från altanen och följer ljudet in under altanen. Där på den kalla bergsväggen kryper det en liten kolsvart kattunge. Utan katterfarenhet så matar de kattungen med mjölk ur en sked. De lägger tillbaka kattungen i den låda som byggjobbarna hade fixat. Kattungen sov där under natten och var kvar på morgonen.
Efter den informationen så börjar vi ringa runt till olika katthem och fråga om de möjligen har en amma (en kattmamma som just har fått ungar och som kan tänka sig att adoptera en). Ingen hade en amma. Men vi fick mycket tips om hur vi skulle göra. Ett tips var att absolut INTE mata den med vanlig mjölk utan mata den med vatten istället. Vi klippte av en liten s.k tratt med hål i bägge öppningar som var ungefär 2 cm lång som vi fyllde med vatten och försökte mata kattungen. Eftersom att Pappan inte tål katter så kunde de inte behålla den och de skulle åka hem senare på kvällen eftesom att vi nu befann oss på deras landställe. Min mamma är också allergisk men hon sa att om vi inte hittar en amma eller ett kattstall så kunde vi ta hem den.
Efter många om, men, varför, hur, ska vi?.... Så beslutade vi oss för att ta med oss den hem. Vi tog Waxholms färgan över till Waxholm för att det skulle gå lite fortare och som tur var hann vi med båda färjorna utan att behöva vänta. Vi skulle ta oss till Zoo kompaniet i Arninge eftersom att en veterinär som vi pratade med sa att de sålde modersmjölkersättning.
Kattungen skrek och skrek jag värmde den och gnuggade den. Allt eftersom att metrarna flöt förbi och tiden likaså så blev kattens tillstånd synligt mycket sämre. Han (japp det var/är en hanne) låg i mitt knä när han började krampa och rycka. Första tanken i mitt huvud var DÖDSRYCKNINGAR. Jag fick panik och började försiktigt pumpa hans lilla bröstkorg och samtidigt sprutade jag in luft i lungorna. Mitt i den värsta uppståndelsen så KISSAR HAN! Det är ju det bästa livstecknet man kan få ifrån en katt som inte har ätit på 2-3 dygn. Zookompaniet stängde klockan fyra och tio i fyra så rullar vi in på parkeringen. Vi nästintill rusar in i djuraffären och frågar om modersmjölk. Med modersmjölk och kattunge i famnen så var det en snäll tjej som jobbar på Zookompaniet som tog med oss in i lagret där vi blandade modersmjölkersättningen och han började klunka i sig. Efter att ha druckit ca 9ml (rekommenderat 10ml) så tvärsomnade han var och go! Väl hemma hos mig så sov han ännu mer sedan var det dags för mat ungefär var fjärde timme eller när han började skrika efter tre timmar och så rullade det på hela natten. Jag gick upp tre gånger för att mata och få igång blodcirkulationen och kissandet genom att gnugga magen och resten av kroppen. Min Tax som är en jakthund tittade fascinerat på den lille och vaktade honom hela natten och ställde sig på bakbenen för att nå upp till honom på bordet varje gång han yttrade så mycket som en gäspning. För min del så vart det inte mycket sömn eftersom att jag precis som hunden spände mig vid vartenda litet läte.
FORTSÄTTNING FÖLJER SAMT BILDER ---/-\
Kommentarer
Postat av: Anette Eklund
Det här var en riktig solskenshistoria för mej :)
Det är så att jag jobbar som volontär på just Samvetet, kanske jag skött om den lille till och med, men han kanske bor i ett jourhem.
Jag kan inte komma ihåg att det finns en kisse med det namnet, men ska kolla på vår hemsida efter honom.
Jag har fått länken av Din mamma efter jag haft kontakt med henne genom hennes jobb.
Hälsa henne med så gott/ Anette
Ps. Jag ska givetvis läsa fortsättningen på din berättelse ds.
Trackback