SunnyRun

Snaps dagbok part. 5

Oh herregud, är det jag som har blivit psyk skadad eller var det faktiskt det som hände? Jag har nog aldrig varit med om något så konstigt i hela mitt liv. Detta kommer att bryta ned mig. Okej, Snaps, sansa dig, jag talar ut. *Djupt andetag* Det var såhär:

Jag, Jossan, Master och Eva + några kompisar som brukade ge leverpastej till mig när jag var liten åkte ut i skogen. Det var roligt! Master hade geväret och alltihopa, jag var förväntansfull. Skulle jag äntligen få jaga? Men vart är jägarryggan? Varför är alla de här människorna med? Aja, never mind tänkte jag. De kanske bara vill se mig jaga, jag menar, vem vill inte det? Så jag fortsatte att glatt gå vidare. Sedan stannade vi, mitt i skogen. JIPPIE! Tänkte jag, now I'm going to be free!! Jag bara väntade på kommandot JAGA! Det kom aldrig.. Vi gick runt lite mer och kollade på träd (?) , jag väntade
.......
.......
......

Nehe. Aja inge jakt idag. Människorna verkade ännu lite mer intresserade av de där träden, liksom what? Ett träd, en toalett, en tidning, hallå?
Bry er inte om det där nu, JAG ÄR HÄR!

HELT plötsligt så kom ett skott! Jag tittade mig stressat omkring och såg inget, jag greps av panik! HALLÅ!! VART ÄR DJUREN?! VARFÖR SLÄPPER NI MIG INTE? VARFÖR SKÖT NI, hjääääääääääääääälp mig. Ingen hörde mig.


Jag hör något knäckas, jag tittar mig omkring. Hmm, inget ovanligt här..

BOM! Sedan föll det där trädet ner framför ögonen på mig. Jag blev ännu mer förvirrad, typ som Mr Bean. Människorna skrattade.

KAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAABOOOOOOOOOOOOOOOOOOM.

Ett skott till! VART ÄR DJUREN?! VARFÖR SLÄPPER NI MIG INTE? VARFÖR SKÖT NI, hjääääääääääääääälp mig. Jag förstod ingenting.


Vi åkte hem och allting var som vanligt. Jag spelade över glad och hälsade på alla mina medmänniskor flera gånger innan jag la mig i korgen och funderade.
Jossan måste ha sett min bekymrade osynliga "rynka" (ettåringar har inga rynkor (?), synd att jag snart är 8..) för hon gick till min korg och sa vad det var dem hade skjutit.

Jag förstod ingenting ändå, för hon snackar ju inte direkt som jag. Men jag nöjde mig med lite pussar och sen var jag glad. Jossan envisas med att lägga in en bild på vad hon fick göra. Hon fick nämligen skjuta JULGRAN med HAGELBÖSSAN. Hon sköt för första gången i sitt liv.
Hennes skott kom rakt ner i backen och missade totalt trädet XD haha. Eva och de andra tror att jag kommer att börja ställa mig vid granar och börja ståndskälla på dem, efter dagens händelse. Man vet ju aldrig vad man får för men efter detta, en chihuahua skulle dött på första skottet men du vet är man MAN så är man.

Detta är då jag. Mitt ansikte förblir anonymt =)




Jossan skjuter!

Killer blogg Jossan...ehhh Snaps menar jag. Varför har bara Jessica fått ett nickname? Jag vill också ha!!!!!!!!!!!!!!!!!!
När kommer du ner och hälsar på förresten??

//Zeb

hahhahahha, okej du ska också få ett namn! du ser det i nästa inlägg!