Nightmare came (almost) true
Jag var ute med Snaps. När vi var cirka 100 meter från huset så såg jag hur vår volvo körde iväg från vår parkering. Vafan, tänkte jag. Ingen är ju hemma och Jacob är ju hos C o M, så det där borde vara omöjligt.. Jag började springa efter bilen, för om det hade varit en familjemedlem så hade förhoppningsvis den personen stannat när han/hon såg mig. Men icke.. bilen körde iväg.
Jag gick in i huset och vidare in i köket. Då såg jag att min dator, som stod på köksbordet, var borta! Jag fick panik, ringde min bror och skrek: BILEN OCH MIN DATOR ÄR BORTA, VI HAR HAFT INBROTT.
Han var allmänt lugn och frågade om något mer var borta, det var det inte, han sade att han skulle komma så fort han kunde. Jag fortsatte att klampa runt i huset och jag var så arg, de jävla tjuvarna, jag kokade!! Och hur hade de kommit in? Alla dörrar var ju låsta och alla fönster var stängda.
Jacob ringde igen. Han sa: "Är du säker på att ingen är kvar i huset?" "AAAAAAHH, hjälp Jacob sluta. ÅHNEJ de har öppnat varenda låda i mammas och pappas sovrum, Jacob kom hem fort *syft*snyft*"
Jag började smågrina.. Rädslan försvann inte direkt när J frågade om de var kvar i huset, då fick jag panik på riktigt. Tillslut säger min dumma bror:
"HAHA, Jossan, jag driver. Jag har gömt din dator och det var jag som körde iväg med bilen."
Vet ni hur nöjd han var över att han hade lyckats skrämma mig?
GALET NÖJD. Den jäkeln.
Kommentarer
Trackback