dilemma
Jag älskar att vara utomlands. Det är så häftigt att få möta andra kulturer och se hur människor lever, men.. en sak är jättejobbig för mig när jag är utomlands i ett fattigt land.
Djuren, de fattiga människorna.
Idag såg vi som sagt 6 döda kameler, förlåt mig, dromedarer, som bara hade lämnats för att ruttna och en död hund som hade svullnat upp i värmen, spretandes med alla sina fyra ben i vädret.. som Snappe brukar göra i sin korg..
Jag vill hjälpa allt och alla, varenda en som verkar må dåligt som jag ser.
Alla dromedarerna var bara skinn och ben, de går runt dagarna i ända och bär på halvtunga turister.. en var så smal att man såg de flesta revbenen. Sådant här gör ont i mitt djurhjärta. Lika ont gör det när en 4-8 årig flicka/pojke kommer fram till mig och tigger om pengar samtidigt som jag öppnar min glass. Jag skakar vänligt men bestämt på huvudet samtidigt som jag säger, don't have any. Fast både hon och jag vet att t.ex pappas plånbok ligger cirka 2 meter bort, innehållandes pengar.
Så vad gör jag för att dämpa dessa lättillgängliga känslor som ligger utanpå mina nerver, väntandes på att få krypa ut och känna mig skyldig till att jag lever ett sådant pass bra liv?
Vi har ett fadderbarn i Gambia som vi skickar pengar till varje månad.
Jag är fadder åt en hund i Spanien som heter Gracie som jag skickar en summa till varje år..
Men orka sitta och klaga när jag kan göra något åt det istället. Så när jag blir gammal nog att kunna uppfylla mina djur-jämställdhetskrav så ska jag starta ett antal shelter's och center's runt om i världen.. Samt försöka föra in lagar om djurhållning i de länder som inte har några. Som här.
Djuren, de fattiga människorna.
Idag såg vi som sagt 6 döda kameler, förlåt mig, dromedarer, som bara hade lämnats för att ruttna och en död hund som hade svullnat upp i värmen, spretandes med alla sina fyra ben i vädret.. som Snappe brukar göra i sin korg..
Jag vill hjälpa allt och alla, varenda en som verkar må dåligt som jag ser.
Alla dromedarerna var bara skinn och ben, de går runt dagarna i ända och bär på halvtunga turister.. en var så smal att man såg de flesta revbenen. Sådant här gör ont i mitt djurhjärta. Lika ont gör det när en 4-8 årig flicka/pojke kommer fram till mig och tigger om pengar samtidigt som jag öppnar min glass. Jag skakar vänligt men bestämt på huvudet samtidigt som jag säger, don't have any. Fast både hon och jag vet att t.ex pappas plånbok ligger cirka 2 meter bort, innehållandes pengar.
Så vad gör jag för att dämpa dessa lättillgängliga känslor som ligger utanpå mina nerver, väntandes på att få krypa ut och känna mig skyldig till att jag lever ett sådant pass bra liv?
Vi har ett fadderbarn i Gambia som vi skickar pengar till varje månad.
Jag är fadder åt en hund i Spanien som heter Gracie som jag skickar en summa till varje år..
Men orka sitta och klaga när jag kan göra något åt det istället. Så när jag blir gammal nog att kunna uppfylla mina djur-jämställdhetskrav så ska jag starta ett antal shelter's och center's runt om i världen.. Samt försöka föra in lagar om djurhållning i de länder som inte har några. Som här.
Kommentarer
Trackback