SunnyRun

Owen Wilson passar riktigt bra till rollen som Marleys husse! 

När jag tittade på The notebook så grät jag mer än vad min mami brukar göra och hon gråter bara man säger typ: "Hej mamma, jag fick MVG på so-provet idag!" men idag när jag tittade på Marley and me så var det som att jag inte ville gråta, jag ville inte tänka på Snappes slut, när han inte finns mer. Som i the notebook så tänkte jag på om man skulle förlora någon i ens familj och hur ont det skulle göra, eller ens bästa vän. Snappe har ju typ 6 år kvar och det är ju trots allt rätt lång tid men det känns lite jämfört med hur länge ens närmaste familjemedlemmar och vänner kommer att leva! Så det kändes så nära på något sätt, att han inte kommer ligga i sin korg som vanligt om några år. Men samtidigt var det väldigt konstigt eftersom att vem som helst kan ju dö när som helst.. 

Feberyra, läste det jag just skrivit och insåg att det didn't make ANY sense!! 

Annars så har jag lyckats vandra två promenixar med Snapsken och har ca 38,5 grader i feber.

Det är konstigt vad man anpassar sig till att vara sjuk! När man precis har blivit sjuk och har 38,5 grader i kroppstemp så känns det som jättemycket men idag när jag vaknade så kände jag mig helt frisk men då hade jag som sagt 38,5.. strange.. 

Har ni lyssnat på Martin Luther King's "I have a dream"-tal? Lyssnade på det för första gången idag, rysningar, fick rysningar när Obama pratade också, de kunde/kan sin grej! 

Grand Danois på Älvsjö hundmässa, stora vovvar det där.